Hem

Nyheter

Gallerier

Cv

Foton

Länkar

kontakt

Gästbok

Integration

 

 

Målaren Ola Öhlin

 

Arbetsprocessen för Ola Öhlin är fylld av slit, smärta och ständiga förlis innan bilden i processen når fram. Han måste förkasta det virtuosa och då finns ingen nåd, inga genvägar. I lyckliga stunder kommer bilden till honom som ägde han trollpenslar. Ola Öhlin vistas i ett måleriskt rum där skir lyrik möts med mörk dramatik. Han är en romantiker, vill beröra, hitta meningsfulla möten, nå fram, bekräfta och bli bekräftad.

 

Kelvin Sommer

 

-----------------------------------------

 

DET ÄR BARA MOD SOM MÄNNISKAN BEHÖVER

Reflexioner utifrån Ola Öhlins måleri

 

Det är bara mod som människan behöver. När ögat är kärlek, det vill säga icke fördunklat, icke fördömande, icke förväntande eller förhoppandes, när ögat är uppgivet och suckar och icke hindrar världen från att störta in, när ögat icke särskiljer, då är världen ett, icke delbar, icke sönderfallande i ont eller gott, fult eller vackert; då ser ögat med kärlek.

 

Liksom förtvivlan är människans yttersta hopp, är detta seende en form av blindhet, en oväntad form av fri vilja. En passivitet som kräver all vår kraft. Ögat väljer icke, utan mottager och drabbas. I denna gränstrakt kommer färgerna mot oss rena. Landskapet är blott en förlängning av våra egna kroppar. De torra vägarna som löper mot horisonten är vårt liv. Den pulserande svavelgula himlen en afton innan storm är den smärtsamma förälskelsen. Mörkret känner vi igen i varje andetag.

 

I denna gränstrakt är vi inte rädda mer. Därför att vi är världen. Vi fortlöper, tar inte slut, och det finns inget som heter döden.

 

Det finns bara de vibrerande skyarna, de vidsträckta fälten, våra öppna händer, våra blinda ögon, vår kärleks förtvivlan och uppgivenhet. Det finns bara den gränslösa kroppens mjuka leende när färgerna störtar rakt igenom.

 

Alexandra Kronqvist

Författare